Nu har en av mina första råttor fått somna in, en efter en går dom bort.. det gör lika ont varje gång jag förlorar en utav mina bästa vänner.

Charlie var en riktig kämpe, hon klarade sig igenom allt. Hon var ute själv i tre veckor, trodde att jag redan då hade förlorat henne. Men nej, vi hittade henne en dag ute på alltan och där satt hon och åt rå fisk och mådde gött. Hon har alltid varit så snäll och go.

Dom sista dagarna var hon väldigt svag, jag fick hjälpa henne med matningen lite då och då. Men tillslut beslöt jag mig att hon ska få slippa lida och vandra vidare.

älskade lilla charlie sov så gott nu ♥

Veterinären kunde inte operera tumören då det var för stor risk.. Så vi bestämde att gumman fick somna in och slippa lida.

Det gör så ont att förlora sn bästavän, hon var så speciell. Visade sina känslor så väl.. Ingenting kommer någonsin bli desamma igen utan henne, ingen som kommer fram först då jag öppnar buren, ingen som tvättar förfullt mina händer, ingen som klättrar på mig och hoppar runt och vill leka.. Ingen som är som hon. Jag älskar dig så oerhört mycket Bianca kommer aldrig att glömma dig min änglaråtta ♥